Det viktiga är inte att vinna…

men det kan vara viktigt att komma först i mål.

Sydkusten ultra utser ingen segrare eller prispall. Alla springer utifrån sina egna förutsättningar och att jämföra prestationer är inte alltid det viktigaste. Men. Det kan ändå var värt att berätta om vad som hände vid målgång.

Vid 50 km var Sebastian Borring förste löpare att dyka upp. Han kom in till vätskekontrollen strax under fem timmar. Ungefär tio minuter senare kom Christopher Andersson. Båda stannade kort och sprang vidare. Sen kom ingen på en lång stund.

Fast forward till klockan 15.00 vid Ale stenar. En löpare skymtas vid horisonten. Det är Sebastian i röd tröja. Men bara en halvminut senare kommer ännu en. Det är Christopher i svart. De springer snabbt.
Christopher har kommit ifatt. Han har sett Sebastian framför sig sen efter skjutfältet ungefär. Han har försökt komma ikapp. Jakten har drivit honom att ta ut sig ännu mer. Alla mind-games är tillåtna för att lura kroppen att springa vidare. Det är kuperat och många kullar och dalar och han har försökt att hålla sig dold för Sebastian för att inte bli upptäckt. Han har lyckats. Fram tills nu. Nu vet Sebastian att han är jagad.

De sista kilometrarna är det en kamp om att komma först till monumentet. Efter 100 kilometer blir det en spurt om att komma först. Alla som vet hur tio mil känns vet att 30 sekunder är ingenting. Det räcker med ett litet felsteg för att krampen ska hugga tag i benet och då kan en halvminut försvinna på några meter. Den sista biten in mot mål inbegriper också en passage över ett staket där löparen måste klättra. Sånt kan sluta hur som helst efter tio mil.

Men Sebastian håller undan. 15:02:50 , efter tio timmar, trettiofem minuter och femtio sekunder slår han handen i skeppssättningen. Han har inte bara kommit först i mål. Han har även slagit personligt rekord i längsta lopp med 20 kilometer. 15:03:35 gör Christopher det samma. De har båda gjort sina lopp själva. Ingen har dragit eller drivit på dem. De har orienterat sig fram, burit sin egen energi, fyllt på vätska där de kunnat och sprungit varenda meter. Och vid mål skiljer det trettiofem sekunder.

Alla som kommer i mål på ett sånt här lopp förtjänar en enorm respekt. Alla har de överkommit sin egen trötthet och smärta. Men detta är utan tvekan två riktigt starka ultraprestationer.

Kategorier Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close